När, var, hur??
och när jag gör det kan jag känna att min blogg inte betyder
nåt eftersom jag inte har nåt djupt att skriva om...
Jag är en lugn och sansad person som gärna lyssnar och
iakttar andra människor, en person som inte säger nåt som inte
är väl genomtänkt... Har jag inget vettigt att säga så är jag hellre
tyst... Okejdå, inte här hemma och inte heller när jag känner att
nån verkligen vill höra på vad jag har att säga... När jag träffar
nya människor så kan jag nog uppfattas som blyg, det kanske jag
är men mäst av allt så läser jag av situationen och kan då prata om
nåt som verkar intressera den andra personen... Jag vill inte verka
tråkig...
Det är väldigt sällan man träffar en ny människa som får en att känna
som att man kännt denna i hela sitt liv... Jag tror att det har hänt mej
en gång... Varför är det så? Borde man inte få känna så oftare?? Är
inte människan gjord för sociala möten, ska vi bara sitta vid vår dator
och vår iphone och kommunisera??
Jag fick ett samtal tidigare i veckan av en jag måste kalla henne bekant,
som undrade om jag ville följa med ut på promenad... Självklart hänger
jag med på nåt sånt... Alltid kul att träffa nån... När jag lagt på luren så
sa K; "Fick du en live-friend-request?" Är det så det har blivit, att man
nästan har blivit rädd för det mänskliga mötet??
Jag måste säga att jag inte är rädd för det mänskliga mötet, men jag är
orolig för att jag stör nåns rutiner... När går barnen och lägger sej, är
det nåt speciellt som den ska se på tv eller vilken tid äter dom middag??
Det känns mest som att jag kanske stör... Å speciellt nu när dom flesta
tittar på Idol, som jag för övrigt inte har funnit charmen med...
Jag tillbringar mina kvällar och helger med att göra absolut ingenting, jag
ser sällan på TV men datorn har jag igång för jämnan... Inte så att jag
sitter vid den hela tiden men den står på... Jag kan gå ut på en promenad,
fota lite naturbilder, läsa en bok och framför allt så kan jag drömma mej
bort... Det händer nog allt för ofta att jag sitter vid mitt skrivbord och
skissar på hur mitt nya kök ska se ut eller hur jag ska möblera altanen
nästa sommar, när jag gör det så blir det allt som oftast att jag surfar
in på nån internetsida för att hitta inspiration...
Den största inspirationen får jag av naturen, att jag är uppvuxen i skogen
kan ligga bakom detta faktum.. Jag mår som bäst när jag får tillbringa lite
tid bland stubbar och mossa, speciellt på hösten när de vackra färgerna
framträder som bäst...
Jag har just beställt boken Att välja glädje av Kaj Pollack, det känns som
att jag måste lära mej det igen efter allt som hänt...
Men jag har ett mål och jag hoppas kunna nå dit!!
*
"Live-friend-request" hahahaha!! Den var bra!
Men visst, så är det ju lite i dessa tider.
Jag väljer faktiskt ofta att ignorera vänförfrågningar på FB, från personer som jag bara vet vem dom är men vi är ju inte "vänner"!?! Varför skriva till varandra och veta allt om vad personen gör, när man knappt hälsar åt varandra irl??
Allt har sin tid, just nu ser dina dagar ut som dom gör, om en tid ser dom kanske annorlunda ut.
Njut av denna dag och ta den tillvara!
kram!
Sorry, det var jag som postade kommentaren här ovan :P Var lite för snabb på tangenterna!
Om du tänker så här, för vem bloggar du? Är det för att det är roligt att skriva, vill du berätta om din vardag för nära och kära som inte bor här, är det för din egen del så att du kan gå tillbaka och läsa sen? Oavsett varför så har ju du dina skäl och du har gjort dina val vad just du vill skriva om. Det gör din blogg precis lika betydelsefull som vilken annan blogg som helst. Hur du än väljer att skriva så är det ju en historia.
Och jag kan verkligen känna igen mej, jag kan oxå uppfattas som blyg men jag gör precis som dej. Lyssnar och betraktar. Jag är tyst för att jag har valt att vara tyst och inte för att jag inte vågar. Men det beror på hur jag känner mej i stunden, ibland gå jag på djupet, ibland är jag så där ytligt fjantig och svamlar på om ingenting och ibland så kan jag vara mittemellan oxå. :-p Jag har märkt att när jag väljer att vara en åskådare så är jag oftast trött.
Fortsätt att blogga på ditt alldeles egna vis! Du är ju du och det kan ingen annan vara.
Kram
Hej!
Ja, men åå tack så jätte mycket Lina. =)
Vet du, när jag läser ditt inlägg nu känner jag att du är harmonisk, trygg och du vet vem du själv är. Det är det många jäktar och letar desperat efter hela livet. Men du har redan ro i själen.
Att skriva djupa saker kan ibland handla om att få ventilera för att det blir för mycket tankar och funderingar i skallen som man inte klarar av att bära själv. Då blir det en enkel väg att ventilera det på bloggen. Så känner i alla fall jag personligen.
Det betyder inte att du saknar ett djup. Den här texten är jätte djup tycker jag och den berör faktiskt mig. För jag känner igen mig i den.
Efter att jag separerade från min kille i våras har hela mitt liv blivit spontant, socialt, skitkul och det händer så mycket roliga saker. Men också en del "djupa" funderingar och tankar har jag såklart också. Jag har ändrat min mentala inställning och det gör att jag lever och vågar träffa nya människor. När man känner att man lever så ser man andra människor mycket tydligare. Då kan man känna att man "klaffar".
Du är iakttagande, det är jag också och har alltid varit. Med övning kan man bli mer "spontan". Att börja med spontana promenader är en bra start.
Vart bor du förresten?
Vi kan spontanpromenera och fika ;)
Kram kram
Madde
jag skulle inte kalla mig själv ytlig, men om man bara läser min blogg får man säkert en sådan bild av mig ganska fort. jag väljer själv vad jag vill att hela bloggvärlden ska veta om mig, och resten behåller jag inom min egen "circle of trust". däremot har flera av mina bloggvänner numera fått en plats i sagda grupp :)
hoppas solen skinit på dig idag - här har vi fått njuta av en vacker höstdag igen.
kram
ingela
Tack Lina, vad snäll du är. Tack o tack =)
Arvidsjaur?
Då kanske vi är släkt?
Vad heter du i efternamn?
Fuck you!!!! :D
Nej, det gör jag tyvärr inte. Min mamma är född där. =) Men dom flyttade ner till stockholm när hon var tre år. Ursprunget är i Piteå, Vissträsk (osäker på stavning) och Högbacken. Låter det bekant?
KRAAAM!
Då kör vi på en spontanfika. ;)
Du får också höra av dig om du får för dig att besöka huvudstaden. =D
Har du fb by the way?
